Det är så sjukt få som läser den här bloggen så jag funderar på att lägga ner den. Om det inte händer något speciellt så gör jag nog det. Jag har ju ändå inte riktigt tid…

Jag väntar nog lite och känner efter i någon vecka eller så.

Vet inte riktigt varför jag skriver det här ingen kommer ändå att läsa det. Och nu låter jag bara sur och tråkig och ingen vill ha en sur människa.

Jaja, kram. Eller nåt. 

Fjääril!  

Från Paris förra sommaren! Ah, det var härliga dagar det...   

Kommit hem från skolan nu.. Sitter och äter yoghurt och lyssnar på musik. Egentligen borde jag göra klart mitt     So arbete, men jag orkar inte... Jepp, mitt liv i ett nötskal.                                           

Och eftersom jag känner mig lite deppig och tråkig så ska jag skriva om något deppigt och tråkigt: 

SAMURAJSOMMAR av ÅKE EDWARDSON

En fruktansvärt dålig bok. Läste inte ens klart den...

Den handlar om tolvårige Kenny och hans kompisar som är något slags sommarkollo. De typ låtsas vara samurajer och latjar runt...

Japp, det var allt för mig!

... det här stycket, dikten, gillar jag!

Hon ser två rader med fotspår, Hennes egna och guds. Utom vid de svåra ställena där Hon bara ser en rad med fotspår.

”Varför var du inte där när jag som mest behövde dig?” frågar Hon gud.

Och gud svarar:

”Jag var där. Fotspåren du ser är mina, jag gjorde dem när jag bar dig.”